Tankar en söndagkväll

Det är nåt speciellt med söndagar. Det ligger alltid ett sorts vemod över söndagar, en känsla av misslyckande nästan. Helgen blev inte vad man hade tänkt, man trodde aldrig att man skulle komma hit; att det är måndag imorgon och att man ska på't igen. Samtidigt är det ändå bara söndagkväll, det finns en hel kväll kvar innan måndagen är kommen och ledigheten är över. O så är det det eviga söndagssyndromet, att man tänker. Jag gör mitt bästa grubblande på söndagar så jag tänkte dela med mig lite av vad jag grubblar över.

Jag vill flytta till Canada (men säg inget till mamma). Men hur ska jag ta mig dit? Ska jag verkligen flytta dit? Är det det som är meningen? Jag vet inte hur många gånger jag de senaste månaderna har bett över mitt liv, lagt det i Guds händer och få andas ut när tanken slår mig att han har kontrollen. Det blev kanske inte som jag hade tänkt, det blev inte som jag hade önskat men det blev helt rätt. Så jag lägger detta i Guds händer. Jag ska börja kolla lite, söka runt på internet, kanske söka nåt käckt litet jobb och är det meningen att jag ska vara kvar här så kommer jag bli kvar här. Är det meningen att jag ska flytta till Canada, då gör jag det.

En annan sak jag har tänkt på är att jag har det fantastiskt bra (ta-i-trä). Men det gör att jag känner att jag har ett ansvar. Jag måste ta lite fler risker, chansa lite mer, ge mig ut i okända situationer. Gör jag det så kanske jag kan hjälpa människor, jag måste använda det jag har för att hjälpa människor som inte har det lika bra. Jag måste ta kliv på nya håll för att upptäcka nya världar. Jag vet, det låter superflummigt, men i mitt huvud är det klockrent och konkret. You'll see.

Godnatt vänner!

P.S: Jag har haft en supermysig helg. Öland FTW 4-ever.