fredag 24 december 2010
torsdag 23 december 2010
Digitalt självförtroende
Vissa av oss människor i vår vackra värld är av det tysta slaget. Vi håller oss lite vid sidan om, tar inte så mycket plats i sociala situationer och oftast så trivs vi bra med det. Men en sak har förändrats de senaste decennierna, sättet vi kommunicerar på. Vi rör oss i en uppsjö av digitala medier där vi kan interagera med människor omkring oss. Det har lett till att något har hänt med oss tysta och försiktiga, vi har fått det digitala modet och självförtroende att säga saker som vi annars aldrig skulle. Vi inser inte riktigt alltid att det finns en livslevande person på andra änden som tar emot våra vågade meddelanden. Som går sin gilla gång och som vi påverkar med våra tillkännagivanden. Så, note to self, och några i min omgivning; kom ihåg människan som sitter på andra änden och fundera på hur mycket du skulle dela med dig av till den personen om den satt mittemot dig på ett café. Är svaret på den frågan 'mycket mindre än vad jag just skrev på facebook/bloggen/msn/twitter/mailen', sluta då skriva och gå och baka en kaka. Saker du skriver påverkar den verkliga personen i andra ändan.
Men samla modet att våga säga det på riktigt. Det kanske går hem. Eller kanske inte.
onsdag 22 december 2010
Lillbrorsans julklapp

I år begärde jag en julklapp av Philip, det bästa sättet att få det man verkligen önskar sig :) Så idag dök den upp hemma hos mamma o pappa, första säsongen av Community på DVD. Åh mina vänner, jag vet att jag är nördig när det gäller TV-komedier och att jag kommer med tips på serier alldeles för ofta men den här serien måste ni bara kolla på! Det är hysteriskt roligt och helt knäppt! Den har allt som hör en bra serie till, underbara musik-inslag, spännande kärleksrelationer, knäppa karaktärer, pop-culture referenser och skruvade tema-avsnitt. Så nu ska jag gå och slå in min julklapp!
Lek tips!
Kallt var det här!
Det här med mer än minus 10 grader fungerar inte riktigt i Skåne alltså. Just nu står varmvattnet på i badrummet uppe hos mamma o pappa. Det är ett tappert försök att få igång kallvattnet. Det har frusit. Jag har sagt det för och jag säger det igen. Skåningarna är inte bra på det här med snö och kyla. Men åååh vad mysigt det är! Jag älskar snön och jag älskar kylan, det är som att vara tillbaka i Norrland :) Nu kom jag osökt att tänka på Carro, den lilla fisen, som är på väg till Kenya och Zanzibar på semester. Ha det skitbra Carro! Jag önskar jag kunde följa med i nån liten resväska...
Idag har jag jullov på riktigt för idag sov jag, utan problem, till klockan 13. Och nu får jag betala priset i form av huvudvärk. Är det fler än mig som mår lite konstigt när man har sovit så länge? Jag får oftast ont i huvudet och så vaknar jag nästan inte på hela dagen. Jag bara fortsätter halvsova hela dagen lång.
Nu ska jag iväg o julhandla, dags o köpa julskinkan!
måndag 20 december 2010
söndag 5 december 2010
Bakfull fejk-partypingla
Pusst. Snacka om att inte ha någon inspiration. Jag har lite mycket att göra. Lite mycket som jag borde göra men jag vill inte. Inte en enda del av mig vill sätta mig och skriva på mitt sketans arbete. Jag vill inte, det finns inte, jag kommer sitta hela natten. Jag är bara så trött! Jag är trött på att skriva arbeten ingen bryr sig om. Jag är trött på att hålla på med ett uppsatsämne som jag inte tycker är ett dugg intressant. Jag är trött på att arbeta i en dysfunktionell grupp. Jag är bara trött. Jag vill sköta mig själv. Jag vill ha jullov. Jag vill ut och dansa igen. Till bra musik den här gången. Varför spelar ingen bra musik? Är lite Guetta-beats för mycket begärt?
Jag känner mig lite bakfull i allmänhet. Jag börjar känna av sviterna av de senaste åren. Börjar känna vad pluggandet har gjort med mig. Värst av allt är att jag har börjat känna efter, bättre var det när jag bara kunde plöja på och skita i konsekvenserna. Nu är jag bakfull av allt slit, jag behöver vila. Nja, det kanske inte är rätt, jag vilar ju ganska mycket. Jag behöver göra nåt som betyder någonting, jag behöver få jobba. Jag behöver göra nåt annat.
onsdag 1 december 2010
Att vara beroende av bekräftelse
Hade ett samtal igår som fick mig att börja fundera. Personen i fråga var lite äcklad av "behovet av bekräftelse i vårt samhälle idag" och då specifikt om alla som lägger ut semesterbilder på facebook, konstant uppdaterar sin status och är aktiva på allt från olika bloggar till twitter. Jag vet inte med det där alltså. Är inte det ett grundläggande behov i alla oss människor? Att känna sig uppskattad, att känna att man blir sedd, att känna att man har kontakt med andra människor? Behöver inte alla höra att de är vackra, veta att de är älskade eller bara att det finns nån som lyssnar och som vill vara en vän? Men det kanske är den enkla vägen, att uppdatera sin status, att någon gillar den, då är jag bekräftad. Det är lättare än att ge sig ut, finnas där på riktigt, att faktiskt bry sig om, att faktiskt finnas där. Jag vet inte med dig, men jag vill känna mig bekräftad, på riktigt. Känna mig uppskattad, på riktigt. Känna mig älskad, på riktigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)